• Objekt: Fritidshus, Värmdö, Sverige
  • Byggt: 2010
  • Arkitekt: Linda Näslund, Salve Arkitekter
  • Kök: Kvänum Brahe Dimgrå

Genom den underbara labyrinten av öar och vatten, skriver Tomas Tranströmer i diktsamlingen Östersjöar. Poeten berättar om sin morfar som var lots i Stockholms skärgård.

Med sina 30 000 öar, holmar, kobbar och skär är Stockholms skärgård en nationalklenod, själva sinnebilden för svensk sommar. August Strindberg skriver om den, Evert Taube sjunger om den.

I Strindbergs skummande havsband går människor under i dånet från bränningarna, i Taubes skyddade vik somnar de i ruffen till ljudet av små vågor som kluckar – skärgården som drama och idyll.

Den här dagen liknar mest en Taubevisa – laber bris, mild luft och blommande liljekonvalj. Från stranden leder stigen under ekarna upp till ett hus vars flacka tak är täckt med en matta av mossa och sedum. Sedum är latin för släktet fetbladiga växter, fetknopp, kärleksört, rosenrot. Vanligen blommar de blygt på hällar, klippor och i skrevor.

Husets råspont i furu är bestruken med järnvitriol. Gradvis grånar fasaden i sol, blåst och regn. Småningom kommer den att anta bergets färg. Det är arkitektur med seismisk känsla för platsen och dess ande, romarnas genius loci.

På tomten stod i hundra år en stuga. Här bodde en gång en annan ung familj. De hade kommit från Tyskland till Värmdö för att arbeta på Gustavsberg, en av Sveriges äldsta porslinsfabriker med Signe Persson Melin och Ingegerd Råman som affischnamn, keramiker och formgivare med världsrykte.

Stig Lindberg. Foto: Gustavsbergssamlingen, Nationalmuseum, Stockholm.

Ett par decennier var Stig Lindberg konstnärlig ledare på Gustavsberg. På 50- och 60-talet försåg han de svenska köken med serviser som Birka, Berså och Ribb. Lindberg var mångsysslaren och folkhemssurrealisten som designade tv-apparater, illustrerade barnböcker och tryckte sina lekfulla mönster på tyg. Hans sista utsmyckning var två keramiska väggar från 1981 för Hotel Al Rashid – i Bagdad av alla ställen.

Gustavsbergs klassiker är annars Blå Blom, en servis i benporslin med dekor i kobolt på vit botten. Blå Blom tillverkades mer än ett sekel och var länge Sveriges äldsta industriprodukt. Tillverkningen upphörde 2006. Men på åtskilliga sommarverandor i skärgården kommer länge än att dukas till kaffe i Blå Blom med gräddsnipor, sockertänger och sju sorters kakor.

Det nya husets siluett följer sluttningen. Huskroppen är T-formad, vilket ger lä vid skiftande vindar och sol vid skilda tidpunkter. Ett märkligt hus är det – mossigt och modernt. På insidan utgör väggarnas hyvlade råspont en fortsättning av fasaden. Intill murstocken finns en liten rolig trompe l’œil. Isoleringen omöjliggjorde springor – de fick målas dit.

Huset har ett smårutigt kubbgolv i ek, ändträ som i likhet med mosaik finns i ark. I badrum och övriga våtutrymmen ligger genomgående Stiltjes cementklinker med målade blå linjer, till synes dragna för hand. Alla golv har vattenburen bergvärme.

Åtta år bodde den unga familjen i det gamla gistna huset. Sovrummen doftade sommar när de vaknade på morgonen till ljudet av små vågor som kluckar. Tapeterna var blommiga och fuktfläckarna i taket liknade kartor över hemliga öar. Barnaskaran växte och stugan blev småningom för trång.

Sedan ett par år är det nya huset på plats. I rummen finns blommorna kvar i form av Mimous tapeter med stiliserade motiv av korsstygn. I ett hörn av huset står ett stadigt vitrinskåp från det gamla huset med en handskriven gulnad fraktsedel från Dresden på bakstycket.

I trapphusets väggspringor ligger ljusslingor. Trappen leder ner till kök och allrum. Här gäller öppen planlösning – gränsen mellan inne och ute är upplöst. Ljuset sköljer in genom stora fönsterpartier. Kring ett stort belgiskt bord samlas värdfolk och gäster. En strid ström av släkt och vänner anländer under sommaren från Norrland och resten av världen. Det äts, dricks och pratas medan den ljusa natten försiktigt smyger förbi.

Köksluckan är en slät variant av Kvänum Innovation, Brahe dimgrå målad på ask med handtag lindade i skinn. Bänkskivorna är rostfria och vitvarorna från Gaggenau.

Under det att värdfolket stökar i köket kan gästerna hänga med sprittande cava och tapas i baren på andra sidan diskbänken, en spansk hörna med Patricia Urquiolas folkloristiskt inspirerade stolar i plast. I taket spretar en handfull armaturer i koppar, Jonas Bohlins lampa Kvist.

Det är svårt att se sig mätt på fjärden. Utanför flyter poolens vattenspegel omärkligt ihop med sjöns, ett trick från Case Studys soliga 50-tal i Kalifornien. Fläkten i taket ger fri sikt. Att stå bakom spisen i köket och se ut är att befinna sig på sommarens kommandobrygga, på väg genom arkipelagen, den underbara labyrinten av öar och vatten.

Kontakta inredare