• Objekt: Villa, Risskov, Danmark
  • Byggt: 1952
  • Arkitekt: Okänd
  • Kök: Kvänum Broby Dunvit

Ett äkta murarmästarhus, kallar han det. Frisörmästaren i Århus bor i en klassisk villa från 50-talet. Hustypen var som vanligast i Danmark mellan sekelskiftet 1900 och andra världskriget. Benämningen avser ett enkelt hus med murad fasad i tegel och sadeltak i 45 graders vinkel. Ett i övrigt något bastant uttryck, står det att läsa i Gyldendals stora danska encyklopedi.

Nyskjutna fasaner på en krok, små centralmassiv av citron, drivor av färsk lök med glansdagrar – det franska köket är frisörmästarens passion. För att ostört kunna utöva sina böjelser var han tvungen att expandera. Utbyggnaden är en mindre version av det ursprungliga huset. Och vips var det något bastanta borta.

Ljuset silar genom fönstren i taket. Generösa glaspartier vetter ut mot trädgården. Vid ingången till köket vaktar två späda olivträd i kruka. Låga fönster ovanför den väggfasta arbetsbänken mot gatan visar sig vara en listig lösning. De ger ljus men ingen insyn.

Under det sågtandade taket rymmer huset nu ett rustikt kök med franska förtecken, en liten katedral, ett tempel för de kulinariska konsterna. Altaret är en Lacanche, uppkallad efter en by i Bourgogne, spisarnas Rolls Royce. Konkurrenten La Cornue skulle förmodligen, och kanske med rätta, protestera. Låt oss säga att den ena är en Rolls och den andra en Bentley eller vice versa. I vilket fall, smakar det så kostar det.

Frisörmästaren fick sin spis i 60-årspresent. Han hade länge drömt om den, en önskan som uppfylldes med råge. Lacanche monteras för hand efter kundens egna behov och önskemål, i frisörmästarens fall två inbyggda ugnar, sex gasbrännare och en platta för varmhållning.

Intill spisen finns en öppen eldstad. En massiv skiva i järn bakom härden fungerar som värmekälla. Den kommer från en fransk lokomotivfabrik. På golvet ligger en berbisk matta från Marocko. I ett par mjuka stolar, varav den ena är en äkta chaise longue, kan man luta sig tillbaka med en bok i brasans sken medan grytorna puttrar på spisen.

Vid långbordet samlar frisörmästaren och hans fru sina matglada gäster i Wegners vita Y-stolar, gärna kring Moules marinières med anis eller en Bouillabaisse, om de är många och det är sommar, på vintern gärna en varm soppa, Coq au Vin eller något märgfullt som en Osso Buco, kalvlägg i tomatsås. Osso betyder ben och buco hål, ben med hål helt enkelt, en italiensk klassiker.

Köket är ett multirum. TV finns ingen och radion står inte på under måltiden. Annars kan man göra lite av varje, men framför allt laga mat. Frisörmästaren misstänker att de nya köken mest är till för att visas upp. I hans eget bereds måltider. Framför spisen står en arbetsbänk från en fransk metallfabrik. Spår och märken efter kniv och köttyxa bär syn för sägen. Under bänken ligger husets hund och hoppas på en munsbit, en bulldog, fransk förstås. Som sagt, frisörmästaren är ett svårt fall av frankofili.

I 40 år har han rest till Frankrike å yrkets vägnar och som turist, helst till ställen som Paris, Provence och alperna. Han har ätit på allt från krogar med tre stjärnor i Michelins Guide Rouge till anspråkslösa brasserier, dyrt och billigt, flott och enkelt, men aldrig dåligt, aldrig. I Frankrike har han lärt sig uppskatta omsorgen om råvaran och det goda samtalet över en bit mat och ett glas vin.

I detta franska lantkök hänger kärl, pannor och redskap framme – silar, vispar, hålslevar, rivjärn, durkslag, mjölsiktar. I öppna hyllor står fat, skålar, tillbringare och kannor, ett litet bibliotek med kokböcker och måltidslitteratur, ett batteri av flaskor med olja, vinäger och röd Renault för flambering, på bänken fler flaskor, burkar, pepparkvarnar och mortlar. Allt finns till hands.

Under hyllorna sitter en rad utdragbara lådor i glas för specerier – mjöl, socker, gryn, flingor, ris, ärtor, bönor, kryddor och andra torrvaror. Det var när han såg redalådorna i ett av Kvänums retrokök som frisörmästaren blev intresserad av det samlade sortimentet. Så kom det sig att han valde Broby dunvit för den rätta franska känslan.

En något otippad kombination – skivan från ett franskt buffébord och sockeln till en skärmaskin för skinka från Berkel – utgör ännu en fristående köksbänk. Man kommer att tänka på den franske poeten Comte de Lautréamonts berömda ord om det oförmodade mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett operationsbord.

Fullt så surrealistisk är inte arbetsbänken. Tvärtom är den rätt praktisk. Men i frisörmästarens franska kök från Kvänum flödar fantasin fritt.

Kontakta inredare