Köket som vi känner det idag är en relativt modern företeelse. Så sent som på 1800-talet lagades mat på trefot eller i hängande kittel över en öppen eldhärd i rökiga rum där man arbetade, åt och sov. Men visst, i de bättre bemedlades hus fanns kök med tjänare. I ett hörn av herrgårsdköket stod en mörksugga, den svarta järnspisen från bruk som Norrahammar eller Näfverkvarn.

Kök, 1908. Foto: Erik Rud

När landsbygdens fattiga flyttade in till städerna fick många det sämre. I skjul och spisrum väntade misär. Först i samband med byggboomen mot slutet av seklet uppfördes hus med separata kök, såväl i de i de rymliga våningarna mot gatan som i gårdshusens trånga lägenheter. Alla kök vette mot gården. Rinnande vatten, avlopp, ventilation och elektricitet var förbehållet de förmögna. Is höggs ur sjöar och vattendrag på vintern och bevarades i stackar under halm eller spån. En gång i veckan levererade ismannen sin begärliga vara. Utanför paradvåningarnas dörrar i trapphus av marmor och porfyr stod isskåp med märket Temperator i guldbrons.

Kontakta inredare