• Objekt: Villa, Björkö, Sverige
  • Byggt: 2010
  • Arkitekt: Okänd
  • Kök: Kvänum Kruse Dunvit

På andra sidan segelrännan klättrar Kalvsund bland klipporna, ett typiskt bohuslänskt fiskeläge. Tidiga morgnar i juni solar sälarna på kobbar och skär. En spång leder ut till Florentinerskären på Björkös sydspets.

Kanske har namnet något att göra med den djupröda färg som först tillverkades i Florens och skeppades ut i världen från Toscanas kust, florentinlack. Den karmosinröda färgen framställdes ur sköldlöss. Men det är klart, det är inte Florens, floden Arno eller Ponte Vecchio man främst tänker på härute i södra Bohusläns skärgård, snarare är det en skärgård som den här på andra sidan Atlanten, närmare bestämt i New England.

Egentligen är det flera hus, ett helt litet konglomerat ute på skäret, förutom det nya boningshuset även sjöbodar, gäststugor och det gamla ishuset som rymmer en vinkällare, bar, lounge, jukebox, gästrum och ett litet kök från Kvänum som åldrats med grace.

I ishuset förvarades förr i världen isen. Is var hårdvaluta. Björkö försörjde sig på fiske och isen behövdes för att hålla fisken färsk. Fångsten isades och såldes på auktion. Isen togs upp i Norge, sågades i kuber och gick på export söderut. Den staplades i ishus med tjocka murar och isolering av halm och sågspån.

Vit liggande panel, ute och inne, spröjsade fönster, verandor, centrerad entré med portik och dubbeldörr, sadeltak och kvinnlig galjonsfigur på norrsidan – det fladdrar till i en gardin, solen blåser genom huset på skäret. Här är det New England som gäller.

Stilen har sina rötter långt tillbaka, en enkelhet och renhet som möjligen stammar från de första puritanerna som seglade över Atlanten med skeppet Mayflower och koloniserade det nordösta hörnet av det som skulle bli Amerikas Förenta Stater.

Enkelheten finns i all arkitektur, från lantliga gårdar i det inre av Vermont till strandstugor på kusten i Maine, från små koloniala herresäten i Connecticut till Rhode Islands sjöbodar.

Den nautiskt orienterade variant vi idag förknippar med New England uppstod kanske någon gång kring förra sekelskiftet bland strandråg och sanddyner längs kusten – hus och interiörer i vitt, vitt och vitt med inslag av blått och engelskt rött, mörkt trä i golv och möbler, skinn, rotting, och marina motiv, artefakter, lämningar.

New England är fyrtorn, segel, kompassrosor, sjökort, skeppsklockor, drivved, havssnäckor, signalflagg och trebenta kikare, märken och bojar, tampar och trossar, solblekta parasoll och fransiga vimplar, flagade vindskivor och stars and stripes, Massachusetts och New Hampshire, Martha’s Vineyard och Nantucket.

Ända sedan gamle Henry David Thoreaus och vännen Emersons dagar har Cape Cod varit en tillflykt, en sommarexil för konstnärer och intellektuella från Boston och New York. Cape Cod är smalt näs som böjer av i rät vinkel mot norr, ett hemligt tecken, en hieroglyf i havet.

På Cape Cod hade Bostons societet sitt sommarparadis. Långt senare skulle klanen Kennedys Hyannis Port komma att bli synonymt med New England – khaki, button down, tennis på tegelröd en-tous-cas, V-ringat med Fred Perrys eklövskrans, yachter i mahogny med nåtade däck, jackor från Murphy & Nye. Segelmakaren Nye tillhörde själv en av New Englands äldsta familjer. Hans anfader kom med Mayflower.

För ett sekel sedan började burget folk flytta ut till havet och bo på sommarnöje, såväl på amerikanska ostkusten som på svenska västkusten. Rörelsens store missionär i Sverige var Carl Curman. Frisk luft och salt vatten, löd doktorns ordination. Kallbadhusen upplevde en storhetsperiod. Den fattiga ortsbefolkningen flyttade ner i källaren och hyrde ut resten av huset till herrskap.

Idag lever allt färre av fisket. Fiskarnas barnbarn och barnbarnsbarn arbetar i städerna. Björkö utanför Göteborg är en förort i havet. Huset på skäret är åretruntbostad men aldrig så härligt som på sommaren. Svensk skärgård låter sig villigt kombineras med New England.

Till huset har man valt Kruse i dunvit, ett kök med shakerkänsla, ännu ett eko av det förflutna – shakers var en av de religiösa rörelser som fann en fristad i New England. De levde sitt liv i askes och var kända som skickliga snickare i enkel, avskalad och sparsmakad stil.

Inte nog med det, också den mat som lagas, bjuds och äts i huset på Björkö är starkt präglad av det klassiska maritima köket från New England. Fast det är ju inte så konstigt, tvärtom den naturligaste sak i världen. Fisk, räkor, kräftor, krabba, hummer, ostron och musslor finns i myckenhet, enkelt och överdådigt, på bryggan, i solen.

Kontakta inredare