• Objekt: Hemman, Bitterna, Sverige
  • Byggt: 1800-talet
  • Arkitekt: Okänd
  • Kök: Kvänum Dalby Rökgrå

I den där gendarmblå skogen står en karminröd stuga. Vi är tillbaka i Richard Ekbloms landskap, i Gustaf Daléns, Filip Månssons och Gustav Johanssons Västergötland, eller för att vara precis, i Bitterna i Skaraborg ett par mil söder om Kvänum.

Någon gång cyklade kanske Snickar-Gustav förbi på grusvägen som ringlar genom tunnlar av löv och ut över fält med mognande säd. Huset ligger där det låg, på den tiden en enkelstuga med kök och kammare, ett litet hemman på åtta tunnland stenig åker och skog. Man skymtar det från vägen därinne bland träden.

En man i stövlar fyller grus i groparna. Kanske gör han det på vägsamfällighetens uppdrag. Men troligare är att han tagit saken i egna händer. Skyldigheten att hålla led stadgades redan i den äldre västgötalagen.

Mannen i stövlar pekar ut stugan, den första till vänster efter järnvägen. Huset tjänar sedan snart fyrtio år som sommarviste åt en förläggare och hans hustru. Hon är gallerist med inriktning på konsthantverk och formgivning, och textilare i botten. Han är bördig från bygden där fadern var omtyckt och aktad handlare.

Familjen har sin dagliga gärning förlagd till Stockholms innerstad men deras somrar ligger strödda här nere i det inre av Västergötland, i gräs och grönska med hemliga kantarellställen och små skogssjöar med mossbrunt vatten.

Så här långt bort trodde jag inte man kunde komma, konstaterade journalisten och författaren Mauritz Edström när han hälsade på. Och han var ändå norrlänning.

Ek och apel vakar över gård och tun. Det är tyst och stilla, så när som på det svirrande ljudet av svalor. De flyger lågt. Det är regn i luften.

På förstukvisten står träskor på rad. Inomhus är det lågt i tak. Vi slår oss ner kring bordet i kammaren och dricker hemmagjord flädersaft. Den nötta bordsskivan är indigoblå eller möjligen ultramarin. I rummet står en rörspis, i princip en kakelugn utan kakel, förr i tiden vanlig i fattiga hem. Ugnsmakaren har slagit tre små gotiska valv i murverkets vita puts.

Under åren har stugan förlängts i bägge ändarna för att hysa en växande familj. Den påminner numera om en liten manbyggnad. Intrycket förstärks av två fristående flyglar. Den ena rymmer ett ljuvligt gästrum med bad, den andra ett underbart bibliotek med böcker från golv till tak.

I socknen levde för mycket länge sedan Lars djäkne. Han nedtecknade det enda bevarade exemplaret av den äldre västgötalagen med vidhängande redogörelser för lite av varje – skick och bruk, sockenliv, ägandeförhållanden, kungalängd och annat av juridiskt och historiskt intresse. Boken präntades av denne local heroe kring 1290 och är bortsett från hällristningar och runstenar Sveriges äldsta skriftliga källa, på sätt och vis hela vår litteraturs upprinnelse.

Det var alltså här det började. Det lilla biblioteket i skogen ter sig som ett äreminne över detta märkliga faktum. På bordet ligger ett praktverk ur förläggarens egen utgivning, en vacker volym om arkitekten Ferdinand Boberg, god vän med målaren Filip Månsson från Våmb som dekorerade Villa Ekbacken på Lidingö åt Gustaf Dalén från Stenstorp.

Den här dagen har förläggaren bakat. Ur ugnen tar han en nygräddad paj, hög och spröd. Doften fyller köket. Spisen är en Ilve med glashäll. Mitt emot står den gamla svarta järnspisen kvar med ringar, krok och kåpa, en klassisk mörksugga som delar murstock med rörspisen i kammaren på andra sidan väggen.

Luckan är en traditionell innanförliggande variant, Dalby rökgrå med ram och raka kanter. Det grå står vackert mot golvets röda tegel från Horn, handslaget och bränt i flamugn.

I enkelstugans kök gäller compact living. Underskåpen har utrustats med hyllplan som kan svängas ut, en sinnrik lösning som underlättar förvaringen av pannor och kärl på begränsade utrymmen. Värdparet älskar sitt kök och tänker med värme på Elisabeth från Kvänum som ritade det.

Måltiden bärs i procession över gården och intas i biblioteket – paj med egenskördad svamp, vitt vin på karaff och kaffe med chokladtryffel. Det smakar härligt. Förläggaren slår upp ett halvt glas till. Vi talar om böcker vi läst och människor vi mött. Timmarna går och ingen märker det. Bättre än så här kan man inte ha det.

Kontakta inredare